När jag läst till hälften av del två har många tankar hunnit springa genom mitt huvud. Men en sak jag tänkt på är hur ofta jag tar förgivet att alla människor runt om kring mig ska se saker från samma synvinkel som jag själv, att vi uppfattar saker och ting på samma sätt. Jag blir påmind om att alla är olika men hur lätt det är att glömma detta.
Det är ganska självklart att även om jag och en vän har varit med om exakt samma sak så betyder det inte att vi uppfattat situationen lika. Men jag glömmer ofta detta och ibland kan man till och med komma på sig själv att man tänker - "Men varför säger hon så? Det är var ju såhär det var". Fast egentligen är det ingen självklarhet, utan bara mitt sätt att se på det. Det finns olika sätta att tolka olika situationer på. Min uppfattning formas av mina erfarenheter och mitt sätt att tänka, alltså kan uppfattningen av vår gemensamma upplevelse vara väldigt individuell.
Jag tycker det är häftigt! Det är vid sådana tillfällen som man verkligen ser hur olika vi är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar