Del 3, inlägg 2

Frågan om hur en bra lärare skall vara? För mig handlar det om att ha roligt, men samtidigt lära. Och om inte läraren är intressant blir inte heller ämnet intressant.
Jag tror att det som spelar in på hur en lärare bör vara beror också på till vilken målgrupp man skall undervisa och självklart handlar det om att man bör vara kunnig i sitt ämne.

När jag tänker på det bra lärare tänker jag - Kunnig, rolig, trevligt, förstående, hjälpsam och se till att alla blir sedda och att alla får den hjälp de behöver.
När jag ser mina kriterier för vad jag tycker är en bra lärare så hoppas jag att jag själv skall kunna leva upp till detta, det är ett mål jag skall sträva efter.

Del 3, inlägg 1

Mina tankar ägnas åt kapitlet "Skolans paradox". Jag funderar över vart jag egentligen står vad gäller fråga om det är okej att låta de duktiga vara för sig själva för att göra utrymme för de som behöver lite mer hjälp för att uppnå målen? Självklart ska alla få den hjälp de behöver och som det ser ut i dagens skola så finns inte alltid den möjligheten för det finns inte tillräckligt med resurser och då är såklart det en bra lösning men samtidigt så skulle inte jag vilja vara den utpekade, mindre bra eleven. Skulle det bli som någon slags uppdelning bland "smarta" och "tröga" elever då? Vi alla vet att vi inte startar från samma grund och har samma förutsättningar så egentligen är det en bra lösning för att så många som möjligt ska klara skolan. En väldigt svår fråga enligt mig, men verkligen tänkvärt!

Del 2, inlägg 2

Jag har en tanke och den lyder - Vem säger att det är eleven som är "dålig" på matematik, kan det inte lika gärna vara läraren som inte undervisar speciellt bra?
För hur många av oss som gått i skolan har inte tänkt precis som min fråga precis löd? Jag har varit övertygad flera gånger att vissa lärare egentligen inte är ämnade för sitt läraryrke. Men i många fall har jag känt att läraren faktiskt varit väldrig ointresserad av hur det gått för klassen efter ett prov, läraren fixar omprovstiden men tycker mer eller mindre att det är "vårat fel att vi inte klarade det" istället för att läraren hade frågat klassen "borde jag gjort på något annat sätt". Om inte annat för att utvädera sig själv.
Sen handlar det mycket om hur intresserad eleven är av ämnet. Är ämnet ointressant så är det inte lika roligt att läsa om det och då engegerar man sig inte lika mycket, vilket i slutändan såklart blir ett sämre resultat.

Del 2, inlägg 1.

När jag läst till hälften av del två har många tankar hunnit springa genom mitt huvud. Men en sak jag tänkt på är hur ofta jag tar förgivet att alla människor runt om kring mig ska se saker från samma synvinkel som jag själv, att vi uppfattar saker och ting på samma sätt. Jag blir påmind om att alla är olika men hur lätt det är att glömma detta.
Det är ganska självklart att även om jag och en vän har varit med om exakt samma sak så betyder det inte att vi uppfattat situationen lika. Men jag glömmer ofta detta och ibland kan man till och med komma på sig själv att man tänker - "Men varför säger hon så? Det är var ju såhär det var". Fast egentligen är det ingen självklarhet, utan bara mitt sätt att se på det. Det finns olika sätta att tolka olika situationer på. Min uppfattning formas av mina erfarenheter och mitt sätt att tänka, alltså kan uppfattningen av vår gemensamma upplevelse vara väldigt individuell.
Jag tycker det är häftigt! Det är vid sådana tillfällen som man verkligen ser hur olika vi är.

Hej ..

.. världen!